Hej fina ni!
Många av er tycker säkert att jag är en jättefånig tjej som bara försöker få hur många läsare som helst. Tyck eller tro vad ni vill, det gör mig inget :D
(Okej, för att vara ärlig, så jobbar jag på att det inte ska göra något..)
Men jag älskar er och är oändligt tacksam för att ni läser min blogg! Idag är det måndag, och som jag sa så ska jag blogga om ett lite personligare inlägg. Detta inlägget kanske inte är så som ni förväntade er det, men jag hoppas att ni gillar det ändå.
Idag ska jag blogga om självsäkerhet, en sak som många personer har brist på (Ehm, jag menade inte att låta som en professor eller lärare, för det är något som vi inte har brist på...).
Jag är ett skolboksexempel när det gäller det ämnet. Jag har så låg självkänsla att jag knappt törs prata när specifika personer i min klass är ca, 5 meter ifrån mig. I den situationen, så känner jag mig bara idiotisk, dum och ful.
Den jag har en liten crush på är också en av dem som jag inte törs prata med eller nära. Så det finns ju ingen chans att den personen kommer att gilla mig tillbaka.
Min dåliga självkänsla är faktiskt ett ämne som jag inte berättat för någon. För då skulle de bara underskatta mig ännu mer och jag skulle bara känna mig ännu mer underlägen.
Det kanske inte var ett så personligt inlägg tycker ni, men för mig så är det en stor sak att berätta detta.
Jag ber er! Snälla ge mig tips på hur jag kan bota min sjukdom! (Överdrivet...)
Ha det så bra!
Många av er tycker säkert att jag är en jättefånig tjej som bara försöker få hur många läsare som helst. Tyck eller tro vad ni vill, det gör mig inget :D
(Okej, för att vara ärlig, så jobbar jag på att det inte ska göra något..)
Men jag älskar er och är oändligt tacksam för att ni läser min blogg! Idag är det måndag, och som jag sa så ska jag blogga om ett lite personligare inlägg. Detta inlägget kanske inte är så som ni förväntade er det, men jag hoppas att ni gillar det ändå.
Idag ska jag blogga om självsäkerhet, en sak som många personer har brist på (Ehm, jag menade inte att låta som en professor eller lärare, för det är något som vi inte har brist på...).
Jag är ett skolboksexempel när det gäller det ämnet. Jag har så låg självkänsla att jag knappt törs prata när specifika personer i min klass är ca, 5 meter ifrån mig. I den situationen, så känner jag mig bara idiotisk, dum och ful.
Den jag har en liten crush på är också en av dem som jag inte törs prata med eller nära. Så det finns ju ingen chans att den personen kommer att gilla mig tillbaka.
Min dåliga självkänsla är faktiskt ett ämne som jag inte berättat för någon. För då skulle de bara underskatta mig ännu mer och jag skulle bara känna mig ännu mer underlägen.
Det kanske inte var ett så personligt inlägg tycker ni, men för mig så är det en stor sak att berätta detta.
Jag ber er! Snälla ge mig tips på hur jag kan bota min sjukdom! (Överdrivet...)
Ha det så bra!